Jag städade, lite.
Mest plockade jag fram all tvätt som jag hittade i mitt rum. Jag hade tydligen vart smartare än jag trott och lagt rena kläder på en stol och skitiga på en annan så det blev enkelt. Tredje maskin är i full gång nu. Skönt med rena kläder.
Det är även skönt att jag inte behöver hoppa över saker för att komma fram till datorn. Jag har på något omedvetet sätt lyckats städa fram en snitslad bana i mitt rum.
Men imorgon, någon gång mellan att träffa David och äta middag och gå på pride med pappa så ska jag försöka ta tag i resten av rummet.

Skivorna är brända, kläderna packade, massäck fixad, resekläderna är på. 
NU KÖR VI !
(eller anna kör, jag... håller sällskap)

Satt på balkongen och solade när jag hör hur en mamma står och skriker på sina barn från en balkong.
De har hittat en mus de vill begrava med papper men mamma skriker att de måste ju förstå att den kan vara sjuk. Okej , det köper jag.
Men när mamman sen skriker att om barnen kommer nedanför balkongen en gång till så ska de åka hem så började jag känna att den här jävla idioten borde läxas upp. Barnen springer iväg och kommer tillbaka efter bara några minuter och ena gråter. Hon har ramlat. Låt mig tala om att de här barnen inte var en dag över 5 år.
Mamman säger att hon får klara sig utan plåster, annars måste de åka hem.
Sen säger kärringen.
" Varför ramlar ni hela tiden!? Jo för att ni springer. Gååå istället så ramlar ni inte!!"

Vart fan är felet i hennes huvud. ALLA 5-åringar springer. Det är deras natur. De ska ramla och slå sig, för det är det barn gör. Jag skulle bli mer fundersam om en 5-åring på mitt dagis gick långsamt och var rädd för allt och aldrig ramlade och skrapade upp knät.

Jag blev så fruktansvärt arg att jag var tvungen att gå in.

Jaa, kärringjävlar finns det gott om !

Jag lagade mat tills mamma kom hem från jobbet.
Bara för att jag är den underbaraste dottern som finns på denna jord. (nej, jag skryter inte)

Sen kollade vi på film och käkade jordgubbar med sprutgrädde. Eller, jag åt sprutgrädde med jordgubbar.
Men skit i det, ni bryr er nog inte i allafall (?)

Den här jävla hamstern, han luktar. Men han får stanna ändå, just för att han inte låter.
Däremot bits den jäveln.
Funderar på att tejpa igen munnen på honom så att man kan klappa honom.
Visst, jag har mina handskar som jag fick av Julia för att kunna hålla i honom. Men då känner man ju inte pälsen.
Men sen den ludna äckliga saken bet mig får han sitta i sin bur.
Jag bryr mig inte.
Eller okej, lite då.
Kollar typ en gång i timmen om han lever.
Det gör han.
Han lever, luktar och bits.
Påminn mig att aldrig köpa hamster.