Jag lägger mig i sängen på kvällen, galet trött.
Blundar och håller precis på att somna när... jag hostar.
Jag börjar om, blundar, tar några djupa andetag, håller precis på att somna när... jag hostar.
Såhär, har jag hållt på i ca en vecka nu. Vet ni hur trött jag är på att bara få sova 2-5 timmar per natt ?
Jag är inte småbarnsförälder så jag har rätt att sova minst 7 timmar per natt. Jag är trött på att gå upp och dricka, ta en halstablett, dricka hostmedicin eller ta slemlösande ungefär var tionde minut första 3 timmarna av natten.

Jag har gått till skolan hur lite jag än sovit under hela förra veckan men nu gav jag upp.
Jag stannade hemma idag.
Och jag tänker stanna hemma tills den jävla hostan lägger sig.
Om det så innebär att jag missar tältningen på torsdag-fredag.
Jag vill kunna sova hela nätterna igen.
Jag vill kunna ligga ner och sova, inte sitta lutad mot väggen.

 

Klockan ringde 05:05 imorse. Snoozade, klev upp , raka spåret in i duschen, äta, klä på mig, smink, packa och iväg på cykeln. Kom i tid till jobbet och kände mig stolt.
Vi har inskolningsbarn på dagiset och det är underbart, när de är glada.
Jag vet att det är naturligt att barnen skriker men det finns inget ( jag lovar) bättre preventivmedel för en 18 åring som älskar barn än att vara på småbarnsavdelningen på en förskola under första inskolningsveckan utan föräldrarna.

Jag är livrädd att jag kommer få ett barn som bara skriker, konstant.
Jag ska använda så mycket jävla skydd det bara går att ha tills jag är redo att skaffa barn.
Jag kom till skolan idag och berättade att jag ska , om det går vilket säkert är omöjligt, börja använda kondom, p-piller, p-ringar , p-stav och p- spruta samtidigt tills den dagen jag är redo att skaffa barn.
Jag klara inte att ett barn skriker oavbrutet i 40 min. Det går bara inte .
Och bara för att jag skriver såhär, lovar jag att mitt barn ( den dagen jag känner mig redo för att bli mamma) kommer få kolik och skrika oavbrutet första månaderna...

 

 

Under denna sommar har jag sagt många gånger att jag älskar att åka kommunalt.
Man ser mycket, det är oftast trevligt och går smidigt.
Men nu, nu är semestern slut och nu gillar jag det inte längre.

1. Man har inte en chans att hinna med tåget om det går inom 5 min för det är en fet propp mellan tunnelbana och pendeltåg för folk vet inte hur man lätt sick-sackar sig mellan alla som går i  S L O W M O T I O N.
2. Alla dessa idioter som har ryggsäcken på ryggen även på tåget/bussen och på så sätt tar upp två platser extra när det är riktigt fullt. Och inte heller har de någon koll på vart de har den jävla ryggsäcken. Det är ju inte en gång man har blivit omkullputtad av en ryggsäck...
3. Om man har bråttom och vill hinna ner/upp till tåget och tar rulltrappan för att man kan tjäna lite tid på det så var det ett dumt beslut för folk förstår inte att man står på höger sida och går på vänster.
4. Om du motförmodan tror att du ska kunna ta dig på/av tåget lugnt och sansat så har du fel, för alla ska ha sittplats. Kosta vad det kosta vill.
   
   I kollektivtrafiken och djungeln är allt tillåtet...(?)

Jag skulle till min fina vän David idag för det var lite folk där så jag tänkte att det kunde vara trevligt.
Jag kände att det var ganska sent och jag är ju så jävla mörkrädd så jag bestämde mig för att jag skulle ta cykeln. Så jag och Janne gick ner i källaren och började pumpa. Gamla ventiler och en värdelös pump. Det var ingen bra kombination. Men när det var löst efter mycket stånkande och pustande så drog jag iväg. Och jävlar vad det var underbart ! Jag älskar att cykla. Allt går så mycket snabbare och man blir inte riktigt lika varm och äcklig som när man går.
Varför har jag inte cyklat hela sommaren ?


bild:google.se

Ibland behöver man kolla på sådana.


Cypern 2008

Jag fick hem ett brev från skolan idag. Där fanns det lite allmän information om allt möjligt inför den kommande terminen. Jag börjar sista året på gymnasiet om exakt 2 veckor, och jag kan inte bestämma mig om det är skönt eller om jag ska få ångest. Jag måste ju bli vuxen sen. Jag kan inte vara vuxen. Jag är som ett litet barn. Jag har fantasi som ett barn, beter mig ofta som ett. Det passar inte mig att bli vuxen...

Ändå plockade jag upp telefonen och ringde mamma, syster och några fler och talade om att de ska skriva i sina kalendrar redan nu att jag TAR STUDENTEN 9 JUNI 2011.
För lite nöjd är jag.
Jag har snart klarat det.
Alla jävla år i skolan som har varit både lätta, jobbiga, pina, pest och helt underbara.

Men jag har ångest, lite iallafall.