För ett år sedan satt jag hemma som deppig singel. Mitt liv bestod av, alkohol och vänner. Rätt ofta var jag missnöjd. Kände mig ohörd i det umgänget jag ingick. Jag var där, men ändå aldrig riktigt betydelsefull. Jag gled med strömmen och var glad att jag hade ett umgänge som var fint och inte falskt. För ett år sedan var jag full varje helg i stort sett och i veckorna var det helgen jag längtade mest efter, just för att det var lite roligare då. Det var roligt mellan 22-04. Resen av tiden på dygnet när man var bakis och eländig ? Inte så bra. De gånger man drog kortet under helgen, de var de studer man visste att snart blir allt lite roligare. Söndag kväll, swedbank mobilbanks rösten ekar i luren " du har 4.. kronor och 42.. öre kvar på ditt konto". Då var livet inte så jävla roligt längre.

För ett år sedan, trodde jag inte att jag skulle sitta 15 mil från Stockholm i ett hus på 180kvm med en egen bil på uppfarten och längta till helgen för att jag då får mysa med min man hela dagarna. Och längta röven av mig till söndagen när två fina små barn kommer hit igen.