Kände mig döende av trötthet 19-21. Men det vände och nu har tiden rusat iväg och klockan är mitt i natten och jag är inte alls lika trött längre. Jag har ett litet reservbatteri i huvet någonstans. Älski tvingade med mig ner till hemköp runt halv nio för att han skulle köpa lite öl. Tokskallen. Och mongot kan ju inte bära någinting själv med de där två invalidstavarna han kutar runt med så jag var tvungen att följa med, fast jag låg nerbäddad i sängen och inte alls var sugen på någonting alls. Kom hem därifrån med chips, gräddfil och dipp. Fast jag inte skulle ha nåt. Och det är inte ens mitt fel. Är så trött på det där trasiga benet och invalidstavarna min kära sambo är gift med nuförtiden.
update ; Snön låg kvar, och gör det fortfarande.