Kan inte tänka, jag står bara här och ler

Kläder ligger i väskan, på sängen, på golvet.
Lite överallt.
Jag sitter på sängen och tittar på röran och ler.
Det spelar ingen roll att det är molnigt utanför fönstret och att jag egentligen är stressad.
Det känns liksom bra ändå.
Jag lyssnar på Veronica Maggios nya.
Sjunger med, högt.
Ingen är hemma och det är tur.
Allt känns bra.
Det går bra nu.
Och imorgon den här tiden är jag i Barcelona.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0