Jag spenderade halva onsdagen till att komma på en så otroligt bra ursäkt att inte behöva åka till Jakobsberg. Jag var så nervös att jag höll på att spy och svimma på samma gång. Och jag ville inte ha det så, så jag funderade på att inte åka dit, hur mycket jag än ville. Men jag åkte iallafall, jag träffade finaste personen någonsin och sen sekunden vi tittade på varandra har vi varit utan varandra i 3 timmar. Det var när jag på torsdagen åkte hem och hämtade lite kläder. Jag är lycklig, så otroligt jävla ap mycket lycklig. Det bubblar och pirrar och det är jobbigt att sitta hemma själv just nu, för att sen inte träffa finaste förrän ikväll. Men sen, sen har vi några dagar till när vi ska vara med varandra innan verkligheten hinner ikapp. Men det tänker jag inte tänka på just nu. För nu är jag bara så otroligt lycklig.