tankar , känslor , funderingar

Sommaren är 2006 , jag har precis skaffat pojkvän. Helt plötsligt får jag veta att han hade flickvän när vi blev tillsammans. Ooops. ( så kan det gå när man är fjortis ). Hon verkade snäll. Men gillade såklart inte mig. ( haha )
En månad senare blev jag dumpad , (idiot) jag hatade honom.

Fyra dagar senare var det fest . (utomhus)
Jag och tjejen han var tillsammans med när vi träffades började prata. Hon märkte väl att jag var ledsen och han var en idiot. Vi satt under en lyktstolpe med en flaska häxa ( sorry mamma att du får veta det här) och pratade i någon timme medan alla andra sprang runt. Vi blev bra kompisar, vi hade kul ! Konstigt nog älskade jag henne från den stunden...
Jag var väldigt destruktiv när jag var 13-14 år. Vi bestämde oss för att bränna oss med en cigg på handen för att bevisa får vänskap. ( sorry igen mamma) 

Vi var med varandra, vaje dag hur länge som helst. Jag bodde hos henne , hon bodde hos mig. Vi visste allt om varandra. Men någonstans på vägen hände det. Vi var så tajta att vi blev avundsjuka när den andra träffade kille. Vi var båda så att vi ville vara med våra killar hela tiden. Vi gled.

Jag träffade Albin, hon kunde inte ta det. Hon tyckte att jag var med honom för mycket ( det var jag) hon säger att jag valde honom framför henne ( det skulle jag aldrig göra) . jag sa till Albin varje dag " ringer någon av mina kompisar och behöver mig åker jag dit, även om det är mitt i natten." ( hon förstod aldrig att jag älskade henne så mycket.) Vi har knappt pratat på 1 år. ( bara pratat till och från) Jag saknar henne hela tiden men hon har gjort klart för mig att hon inte vill ha med mig att göra. Jag var hos henne på hennes 18- årsdag och gav henne en ros. Då hade inte vi träffats på över en månad. Inte pratat alls. Hon visste ingenting. Hon hade inte en aning om att jag skulle komma.
Ett tag efter skickade jag sms och skrev att jag saknade henne. Hon började kasta skit på mig. Hon sa riktigt elaka saker. Jag grät. Jag försökte och försökte få henne att vilja prata med mig men hon vägrade. Sa att hon inte tänkte kämpa för mig. Hon orkade inte.

Nu sitter jag här, saknar min andra halva och gråter. Och jag säger det igen.

" tänk att livet kan ta en så oerhörd vändning på en sekund"

Kommentarer
du vet vem.

jag är ledsen elin men under min födelsedag och efter så mådde jag skit, du vet dels varför. när du kom hem till mig och frågade var prya var sa brorsan att att vi var tvunga attt avliva henne , du vet varför och det ända du sa var varför har du inte sagt något till mig? du sa inte hur mår du, hur känns det utan varför har du inte sagt något till mig? och ska jag vara ärlig så kände jag ngen lust att berätta det för dig för du la ingen tid och intresse på mig .elin jag har alltid tröstat dig har alltid funnits där för dig och du har funnit där för mig många gånger också men ibland när jag har ringt och varit ledsen har du sagt jag ringer dig sen för jag tittar på ett jättebra tv pogram eller jag är trött, inte alltid med ibland. visst du kanske inte ser det så men det är så jag har sett det. jag sa att jag inte ville träffa dig och albin utan jag ville träffa dig och då sa du att du har försökt att få mig att vara med dig och albin och hanns kompisar. det klart jag fortfarande älskar dig du var min andra halva men du har gjort mig så besviken.

2009-07-23 @ 13:57:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0