4 år 7 månader 1 vecka och 5 dagar sedan min mormor gick bort.
Det är helt sjukt hur fort tiden går och ändå känns det som det var igår vi fick beskedet.
Min mormor var min bästa vän, min mormor, min " bullmamma" . Hon var med oss när vi var sjuka, hon var hos oss på alla födelsedagar och julaftnar. Vi var hos henne då och då. Jag älskade henne och gör det fortfarande.
Jag tänker ofta på henne och hemma har vi i bokhyllan en bild på henne och sen en på henne , mig och syster när vi var små. Jag brukar stå och titta på bilden och tänka på att jag önskar att jag mindes just den stunden. Alla vi tre ser så lyckliga ut . Någonstans har man förträngt det lyckliga och minns bara den tiden som gör ont. Det som är jobbigt och smärtsamt men ibland tar de fina minnena sig igenom sorgen och man kan minnas de roliga , underbara , kärleksfulla minnena.
Jag önskar varje dag att mormor kom tillbaka och att hon skulle se mig nu.
Hon skulle nog vara besviken på en del saker, men jag vet att hon skulle vara stolt.
Hon var alltid stolt över mig.