Ja, det är halt ute.
Jag gick här utanför i mina egna tankar och njöt av solskenet och se på fan, helt plötsligt låg jag på marken.
Jag hade inte svimmat, snubblat eller liknande , nej. Snön dolde något väldigt farligt. Nämligen , en hel parkering full med is. Fötterna liksom bara gled undan under mig och där låg jag. Men jag fann mig fort, reste mig upp, borstade av mig snön och gick vidare (lycklig över att det var en bil som dolde mig så att ingen såg mig ) ...
Ja, herregud, höll ju på att slå ihjäl mig. Livsfarligt !