Kommer ni ihåg när man var liten ? När man var några tjejer / killar som brukade leka ? man var tre stycken. Du och två till. Dem var barndomskompisar. Du hade känt dem sen du började i samma klass som dem. Ni var med varandra varje dag. Helt plötsligt skulle den ena sluta och dem hade bestämt att dem skulle " leka själva i två veckor" utan att sagt någonting till dig. varje kväll låg du i sängen och hade ont i magen för att du inte visste hur följande dag skulle bli. på morgonen mådde du illa. du gick till skolan , du hade ont i magen och var så orolig. Du visste inte alls hur dagen skulle bli. Du kom in i klassrummet och upptäckte att det var precis som dem andra dagarna. Dem pratade inte med dig. Sen helt plötsligt var ena tjejen borta på fritids. Den andra kom fram och frågade om ni skulle leka eftersom den andra var hos tandläkaren. Skit glad blev du. Ni lekte och hade hur kul som helst. På kvällen somnade du på en gång, med ett leende på läpparna. Du gick till skolan med snabba steg och du var hur glad som helst "det var bra nu" ! Men sen kom du in i klassrummet och upptäckte att det inte alls var bra. Dem pratade inte med dig. Allt var som "vanligt" igen...

---

Då tänkte man "mobbning och utfrysning förekommer bara när man blir äldre " .
Nu vet man att det följer en egenom hela livet. I alla klassen , årskurser och skolor. Överallt, genom hela livet utsätts man för det, eller så utsätter man någon för det. Eller så ser man det. Hela tiden förföljer det en. Och man kan inte blunda för det. Så öppna ögonen och se. Titta dig omkring och se om du kan hjälpa någon att må bra.