Ibland frågar jag mig själv om jag saknar mitt gamla liv, det när jag var singel. Okej, fine, visst kan jag sakna det , ibland. Jag saknar att vara med kompisar, att aldrig ha planer, att bara kunna åka bort utan att behöva sakna någon. Visst saknar jag vissa vänner som jag inte längre pratar med . Visst saknar jag att festa helgerna långa och träffa nya människor. Absolut.

Men är jag glad över det livet jag lever nu , som halvsambo ? ( bor hemma hos mamma ibland) Självklart. Jag älskar att vara kär och att ha någon att dela mina framtidsplaner med. Mina drömmar och tankar. Absolut jag älskar det. Jag älskar att bo med någon, att ha katt. Jag säger inte att jag aldrig träffar mina kompisar, för jag träffar dem , men väldigt väldigt sällan. Det kan bero på att jag har blivit vuxnare, kommit på att skolan är viktig. Jag har ofta helgplaner, med familj och pojkvän. Saker som måste fixas, folk man måste träffa. Jag kan resa bort precis när jag vill, bara det att nu finns det någon hemma som väntar på mig. Som jag saknar. Och träffa nytt folk, det gör jag hela tiden.


Det liv jag levde för två år sedan, finns inte mer. Jag har kommit på att jag inte orkar festa varje helg, träffa folk som ändå är jävligt falska, träffa killar och bli " kär " och sårad. Varje vecka ! Jag träffade en kille, jag började inse vilka som var mina äkta vänner och vilka som bara fanns för att utnyttja. Sen finns det de som har åsikter om hur jag nu lever mitt liv, självklart får dem ha det. Men det är väl mitt val ? Mitt misstag ?

Lev ditt liv som du själva vill. Ingen ,  har rätten att bestämma över dig. Det är din kropp och ditt liv, håll hårt i det och låt aldrig aldrig någon trycka ner dig