Jag har haft pojkvän i 15 månader (imorgon).
Fortfarande får jag höra av mina "vänner" att jag aldrig hör av mig och bara är med pojkvännen.
Men sen, när jag ringer till mina kära "vänner" så har de aldrig tid. De säger "ringer dig senare". Ringer de någonsin upp? Nej! Så jag ringer igen, efter några dagar. Samma sak då igen. Så tillslut, så ger jag upp. Sen får jag höra att det är jag som aldrig hör av mig. Jag känner att jag börjar tröttna på det här. Att jag duger när de har tid, och att det är jag som ska höra av mig. Annars är det mitt fel att vi tappar kontakten. Känns sådär lagom kul.

Därför är det så skönt med de vänner som jag har, där man är två med att höra av sig. Det känns så jävla skönt ! Är trött på er som låssas vara vänner, så duger man bara när det passar er. Pass på er säger jag bara. Är  trött på de som aldrig ser sina egna fel, bara andras. Så jag vill bara säga tack  till er som är riktiga vänner, ni finns i mitt hjärta !