Sommaren 06, den var vår. Det var våran sommar. Du och jag och sena kvällar, vi levde verkligen livet. Jag saknar dig. Vi hade det väl bra, eller hur ? Sitta på din altan och mysa , snacka skit och äta upp allt ni hade i huset. Ligga o kolla på eva&adam och bert , alla avsnitt hela nätterna. Eller du kollade, jag sov i ditt knä, på din rumpa eller dina ben. Vara ute och bada, vara med "grabbarna" , sitta på "kajen". Sommaren var vår...

Även en del av den här sommaren (2007) var vår . Men det sket sig den där natten hos dig. Vi klantade oss, BIG TIME! Jävligt dumt och klantigt. Och allt blev ett missförstånd. Jag sa till din pappa som det var, jag berättade sanningen, jag lovar. Men det verkar som att han tolkade det på "sitt sätt " eftersom du blev så sur och anklagade mig för att ha sagt saker jag aldrig sa.. Men nu är det som det är, du är där du är, och jag är här. Hemma i sthlm, 200 m från ditt hus. Och jag saknar dig. Du var min ***** mus. Det vet du. 

Sommaren 2006, det var vår sommar. Din och min. Men nu... Is it time to move on ?